Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i Dagligt Allehanda 1778 och 1779 om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom denna således bevista omöjlighet af vissa stadgade
årslöner förfalla äfven de öfriga skäl, hvarmed min herre vill bevisa
nyttan och nödvändigheten af taxan, dem jag ej hinner särskildt upptaga
och besvara.
Nu allenast ett kort svar på min herres frågor. Jag förstår med
en god husbonde nästan det samma som min herre, neml. den som
genom kärlek, jemn tillsyn och god lämpa förmår tjenare till flit i sina
sysslor och uppdrifver den genom små uppmuntringar till sin höjd,
håller dem till en sann gudsfruktan, öfverser små, men med öm och
allvarsam bestraffning rättar grofva förbrytelser, men ingalunda med
bång, buller, banskap och slagsmål gör dem förtviflade, och som lönar
dem efter aftal och förtjenst. För denna beskrifning väntar jag så
litet någon ärestod af sjelfsvåldiga tjenare, som af regeringssjuke
husbönder.
Min herre frågar obilligt och utan anledning, om jag vill
inti-midera honom med kongl. rådkammarens projekt? Jag har ju i mitt
svar ingalunda gjort det. Det är att stryka en svart färg på den
oskyldigastc sak. Den frihet att tänka och skrifva, som jag sjelf så
högt värderar, unnar jag ock gerna andra. Jag åberopar mig kongl.
maj:ts rådkammares förslag i denna delen endast derför, att uppväcka
min herres nogare uppmärksamhet, att ej lika som med afvog hand
kasta ett så nymodigt förslag utur vägen, utan tro det vara värdt dess
oveldigaste granskning, då så store män kunnat falla på en sådan
tanke, och att på andra sidan trösta mig sjelf, om jag ock in totum &
tantum blifver förkättrad, att jag då uti deras excellenser herrar riksens
råd hafver så hederlige deltagare i min villfarelse. Solatium miseris.
Den tredjp min herres fråga är gailblandad och förtjenar derför intet
svar. Brukade Aristoteles, hvars namn min herre antagit, sådant i sin
tid? Eger icke den ena undersåten, han må vara clericus eller laicus,
lika rätt som den andre att tänka och skrifva om allmänt väl? Men
hvad är det för ett infall att tala om projektmakare med rep om
halsen att hängas, om projektet misslyckas? Fy! fy! Det tyckes vara
att vilja intimidera. Yälan! jag är färdig att gå fram, så viss är jag
om min sak, allenast herr lagman Antonsson ej får blifva domare i
saken.
Slutligen frikallar herr kritikus den förra tjenstehjonsstadgan ifrån
att verka utflyttningar. Men om man läser 8 art. deruti, finner man,
att lagstiftarena sjelfva förutsågo en sådan verkan, och derför sökte
genom allehanda slags medel att förekomma den. Annars kan i denna
sak mycket fint och konstigt resonneras, men förfarenhet, du min
trogne läromästare, jag vill följa dig allena. Huru många tusende
sjömän hafva icke rymt ifrån Sverige blott för högre månadshyror och
riktat England och Holland? och nu tror man att tvungna årslöner
för hela den tjenande arbetshopen verka ingenting.
Rymde alla skräddaregesäller nyligen ifrån Leipzig till en bondby
med sin låda, och satte ej allenast sina mästare i förlägenhet utan
äfven de store i staden i rådvilla att få sina oundgängliga grannlåter
färdiga, genom det en mästare i sin faderliga ifver beskylde dem för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
