Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Memorial angående religionsfrihet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingen svensk medborgare är, som icke känner, huru redobogen
hans kongl. majestät är att förbarma sig öfver olyckliga; och såsom
kärlek och misskundsamhet i alla afseenden åligga dem, som hafva
det heliga predikoembetet ombetrodt, och det visserligen är vårt stånds
skyldighet, att derutinnan förelysa andra med goda efterdömen, så skulle
ock det bogvördiga ståndets underdåniga yttrande i denna delen
ingalunda blifva kraftlöst hos en konung, hvilkens höga ädelmod ej annat
kan, än med nådigt välbehag anse alla de förslag, som leda till
fäderneslandets utkomst och menniskoslägtets räddning.
Vår fosterbygd arbetar under en allmän folkbrist:
hemmansbru-kare klaga öfver trångmål om arbetare, fabriker och verkstäder sakna
slöjdemän, och af husbönder höres ett allmänt rop om dyrlegdt
tjenste-folk. Det drager ofelbart långt ut på tiden, innan alla dessa brister
kunna fyllas af infödda svenska [arbetare]. Vore då icke rätta tiden inne
att på en gång öppna bommarna och emottaga nyttiga medlemmar, att
föröka rikets styrka och lätta våra bördor?
De fördomar äro, Gudi lof! länge sedan skingrade att genom
samvetstvång och förföljelser söka utrota villomeningar, och hafva just
våre evangeliske trosbekännare, i synnerhet i de södra europeiska
länderna, varit ett mera än ömkligt föremål för dem.
Erfarenheten och alla tiders historier ådagalägga ovedersägligen,
att under Guds välsignelse äro mildhet, tålsamhet, upplysning och en
saktmodig undervisning de enda medel, som rätteligen kunna omvända
villfarande menniskor. Och vare långt ifrån oss alla, som utgöra
Sveriges rikes presterskap, det misstroende till Guds uppenbarade ord och
vår heliga evangeliska lära, att vi skulle befara någon dess rubbning
derigenom, att några främlingar, äfven af andra religioner, kunde
inkomma att ibland oss nedslå sina bopålar, om de icke genast ville
den samma antaga, utan i stillhet och späkt, efter livar sin öfvertygelse,
skulle dyrka den evige och allsmägtige Guden, alles vår fader. Nej!
icke är Stockholm blifvet calvinistiskt, ehuru de reformerte här i flera
år haft sin offentliga gudstjenst; icke är Danmark judiskt, fast detta
osälla folk der lefver i fred och besöker sina synagogor offentligen;
icke är Preussen romerskt-kätolskt, fast dessa och alla andra främmande
trosförvandter der hafva fri religionsöfning.
I anseende till allt detta utbeder [jag] mig ödmjukast om lof
att få föreslå, om icke högvördiga ståndet, i samråd med de öfriga
respektive stånden, funne för godt, att hos kongl. maj:t i
underdånighet anmäla, om icke hans kongl. maj:t i nåder täcktes förordna:
1) Att alla främlingar af hvad ålder, stånd, kön eller
trosbekännelse de som helst vara måge, hvilka hädanefter vilja till Sverige och
dess underliggande provinser inflytta, att derstädes bo och sig årligen
nära, skola dertill, åtminstone i rikets större stapelstäder, ega
fullkomlig frihet, med allernådigste tillsägelse af samma kongliga hägn och
beskydd, som alla andra Sveriges rikes undersåtar, ifrån den dag de
kongl. maj:t tro och lydnad svärja, hvilket kunde ske vid rådstufvurätt
i den första stad, dit de vorde ankommande. Och skulle för den skull
vi gränseortema icke göres minsta svårighet för pass, utan allenast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
