Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jämnades med marken. Därefter hade kon ett tillfälligt tillhåll i
dåvarande Ostindiska Kompaniets hus, hvarifrån hon år 1826
inflyttade i ett nytt, den 10 November samma år invigdt skolhus med
läge vid Västra Hamngatan, där numera Göteborgs
Auktionskam-mare har sina lokaler. Äfven detta värdt till sist
otillfredsställande för förefinnande utrymmesbehof, hvadan det nuvarande
skolhuset å platsen för den förra ravelinen Prinsessan Hedvig
kom till uppförande. Det invigdes den 23 September 1862 och
har tillsammans med sitt gymnastikhus kostat omkring 300,000
kronor, däraf staten bidragit med hälften af denna summa. Det
har två våningar, utom souterrainen, en hufvudbyggnad och tvänne
vidhängande flyglar; det har rymliga lärosalar och en omkring
1,000 personer rymmande solennitetssal, som med kolossala fönster
skådar ut öfver det rörliga lifvet på platsen nedanför. Så där
storståtligt hade man det naturligtvis icke alltid. Man fick
minsann åtnöja sig med mindre än så och ändå vara belåten. Men
så voro ej heller pretentionerna så stora då som nu. När man
t. ex. på sextonhundrasjuttiotalet erhöll något så kostbart som
stensättning i skolhusets portgång eller nedra förstuga, så ansågs
detta för jämförligt med hvad vi i våra dagar kalla öfverdådig
lyx. Hvarje klass hade ej heller sitt egna rum. Nej bevars!
Man skrankade bara helt enkelt af en större skolsal, såsom t. ex.
den stora på undra botten åt öster till, hvilken genom bräder var
indelad i ej mindre än fem klasser. Det var på den tiden, då
man till och med om vintern började undervisningen kl. ö om
morgonen och fick trafva till lärdomshuset i det kolsvartaste
mörker, ty gatuupplysning kom naturligtvis icke då i fråga. Det
hven om knutarne i den tidiga morgonen, och de små
skolparf-larne hade utom mörkret oftast att kämpa med de förenade
naturföreteelserna snö och blåst. Men hvad gjorde det! Man gick ju
att finna ljuset, och man fann det också, tack vare den latinska
grammatikan, sången och färlan. Hunnen till ort och ställe, var
man gifvitvis så ofantligt docil. Också gälde det ju lifvets allvar,
ty med få undantag voro lärjungarne prästämnen. Andra än
präster behöfde icke veta någonting: man kunde bli en bra
medborgare, utan att kunna skrifva och läsa, och man kunde bli en
sådan, utan att också kunna sjunga. Sången täflade annars kanske
icke med latinet, men åtminstone med färlan om rangordningen.
Lärjungarne fingo ibland till och med låta höra sig offentligen,
icke blott på examina, utan vid andra tillfällen, såsom å de
sedvanliga Långfredagskonserterna, då lokalen var »Gymnasii stora
sal eller stora Biblioteket», cn lokal, som längre fram i tiden
understundom uppläts till äfven främmande musikgörare eller
resande artister, såsom t. ex. herrar hofmusici Erik Ferling och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
