Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - III. Den personliga regeringens fulländning (1543—1560) - sekrete råden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afgifva sitt utlåtande i viktiga frågor[1]. Norman, numera den ende
utlänningen i rådet, intog i viss mån en säregen ställning. Hans
beställning, som intill hans död 1553 bibehölls[2], gjorde honom
som förut till kunglig tjänsteman ex professo, han drogs ej af
omsorgen om jordägor eller förläningar ut i landsorten, då hans
aflöning synes hafva utgått öfvervägande i kontanter från
räntekammaren[3], och han var därföre bosatt i Stockholm[4]. I honom
hade följaktligen konungen en ständigt tjänstgörande rådgifvare
och medhjälpare. Äfven hans verksamhet blef mångskiftande
nog. Mest synes han hafva fått taga hand om kanslisakerna
och hvad med dem stod i samband[5].
Sten Eriksson och Gustaf Olsson behöllo titeln sekrete
råd[6] och hade däri ett insegel på sin förtroendeställning, och
samma utmärkelse kom under senare delen af 1540-talet äfven
Per Prahe samt under konung Gustafs sista år Svante Sture till
del[7]. Någon gång utbyttes sekrete råd mot öfverste råd[8].
Norman synes ej heller nu hafva benämnts sekrete råd, något,
som med hänsyn till hans faktiska betydenhet är ägnadt att
väcka uppmärksamhet. Måhända ansågs hans sociala rang vara
för ringa för att berättiga honom till en titel, hvars ofvannämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
