- Project Runeberg -  Om centralregeringens organisation under den äldre Vasatiden /
97

(1899) [MARC] [MARC] Author: Nils Edén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - III. Den personliga regeringens fulländning (1543—1560)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denne på sommaren samma år begaf sig till Finland, fick Erik
stanna i Sverige för att leda krigsrustningarna därstädes[1].

Efter sin återkomst till Sverige på hösten 1556 kände sig
konungen mer än förr i behof af sönernas hjälp. I ett par
karakteristiska skrifvelser af nov. 1556 lade han Erik på hjärtat
att bistå sin gamle fader i de regeringsbekymmer, som denne
ej längre kunde ensam bära, framför allt att taga del i
uppsikten öfver fogdar och tjänstemän och för detta ändamål samt
för att lära känna de olika landsdelarnas förhållanden draga
omkring i landet i konungens stad och ställe[2].

Erik synes icke hafva efterkommit denna uppmaning. Han
var till sin natur ej lämpad att blifva ett underordnadt verktyg
för konung Gustafs patriarkaliska regering. För öfrigt erhöll
han i slutet af år 1557 en mera själfständig verksamhetskrets i
den åt honom öfverlämnade förläningen Kalmar och Kronobergs
län. Redan förut hade Johan i sitt finska hertigdöme mottagit
en sådan[3]. Under de sista åren hade konungen i regel endast
den tredje sonen, Magnus, vid sin sida, och denne var ännu
helt ung samt kunde redan af denna anledning ej taga någon
mera betydande del i regeringsbestyren[4].

Konung Gustafs försök att taga sina söner till bistånd i
riksstyrelsen äro äfven de i sin mån betecknande för dennas
personliga karakter. Då personliga och tillfälliga uppdrag
spelade en så viktig roll bland regeringens hjälpmedel, föll det af
sig själft, att konungen med sådana vände sig till dem, som
personligen stodo honom närmast, sina söner, så snart dessa


[1] Till Erik 22/8, 15/11 1555, RR.
[2] D. 26/11 heter det bl. a.: »Vore oss nu hvile och rolighet
högeligen behof, efter vi göres nu fast trötte och svage, både i hufvedet, ögonen,
och eljest, så att vi icke förmå länger att drage sådant svårt arbete som vi ...
draget och haft hafve. Därföre ligger nu makt uppå, att du med flit vill se uppå
brädet med alle saker och hjälpe till att fordre oppå och hjälpe till så
mycket mögeligit är hålle tillhope den del, som oss bör att hafve, både med
fogder och andre, som vårt och riksens hafve händer emellen.» D. 27/11
beklagar sig konungen öfver oskicklighet och försumlighet »snarest sagdt hos
alle man» och tillägger: »Och hade vi väl förmodat, att det skulle hafve gått
dig så väl till sinnes såsom oss.» RR.
[3] SRA I: 747 ff., 765.
[4] En stor del af de kvittenser, som i kon:s namn utfärdats på af denne
mottagna medel under 1558 och följande år, har underskriften »Magnus, ex
mandato regiæ majestatis proprio». (G. I:s kvittenser, KA. Ett dylikt kvitto
tryckt i Sk. H. XVI: 31). I öfrigt omtalas Magnus ej såsom faderns
medhjälpare i regeringen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centrorg/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free