Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - I. Allmänna organisationssträfvanden inom centralregeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utdrag af stadgarna borde göras, för den händelse något nyttigt
och användbart ur dem vore att hämta, men häfdade tillika
uttryckligen, att de i sig själfva numera voro kraftlösa, och rådet
synes hafva samma uppfattning[1]. Oberoende af deras
bestämmelser vidtogos äfven anstalterna för regeringens interimistiska
ordnande. Hertig Karl öfvertog genast efter Johans död maktens
utöfning jämte rådet, i hvilket snart äfven de 1590 afsatta
rådsherrarne, som under Johans sista dagar erhållit dennes förlåtelse,
åter togo plats[2]. I början af jan. 1593 ingingo hertigen och
rådet en skriftlig förening att föra styrelsen gemensamt, så att
ingendera företoge något utan den andra partens vetskap och
samtycke[3].
Rådets deltagande i interimsregeringen påkallade en
reglering af dess tjänstgöring. Hertigen upptog därföre den gamla
planen att göra denna alternerande och föreslog, att tre stora
rådsmöten årligen skulle hållas, ett på våren, ett på hösten och
ett på vintern, samt att under mellantiderna rådets
medlemmar skulle turvis följa honom ett fjärdedels år i sänder[4]. Det
är ej bdkant, om förslaget antogs, och i hvilka former hertigens
och rådets samarbete ägde rum; förmodligen hunno inga
bestämda regler utbilda sig, innan Sigismund ankom till Sverige
och själf öfvertog styrelsen[5].
Till den första tiden af hertigens och rådets samregering
hör den stora rättegångsordinantian, daterad 20 mars 1593[6].
Den högsta rättskipningen berördes icke omedelbart däri. Det
bestämdes blott, att intet mål finge hänskjutas under hertigen
och rådet utan föregående handläggning i laga lägre instanser,
och att i analogi därmed äfven alla »klagomålssaker», suppliker
och andraganden af icke rättslig natur, skulle i landsorterna
beredas, innan de ingåfvos till regeringen.
Den 30 sept. ankom Sigismund till Stockholm. Därmed
framställde sig till definitivt afgörande de frågor, som
Kalmarstadgarna på sin tid varit ämnade att lösa, frågorna om Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
