Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - I. Allmänna organisationssträfvanden inom centralregeringen - Periodens utveckling utmynnar i en kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen intet annat, än att han utnämnde två kammarråd samt,
i strid mot hertigens och rådets upprepade gånger uttalade
önskningar, bekräftade Fleming i värdigheterna af på en gång marsk,
amiral och ståthållare i Finland, Nils Gyllenstjerna i både
drotsens och kanslerns ämbeten[1].
I stället för att söka tillgodose riksstyrelsens behof af fast
ledning och organisation hade konung Sigismund sålunda själf tagit
ett steg till desorganisation af den bristfälliga ordning, som redan
fanns. Han hade visserligen icke kapitulerat inför den
kulminerande aristokratiska strömningen, men den olyckliga
dubbelställningen såsom härskare i både Polen och Sverige hade kommit
honom att på en annan väg svika det svenska konungadömets
sak: genom att splittra regeringsmaktens så mödosamt befästa
enhet.
Emellertid framträdde redan i hertig Karl en värdigare
målsman för detta svenska konungadöme, hvilken kände sig stark nog
att upptaga striden både mot konungen själf och mot den
maktsträfvande aristokratien. En djupgående inre och yttre brytning
mognade, och ur denna framgick äfven för centralregeringens
organisation en ny tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
