Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öster. Endast så kunde Preussen hoppas att få draga full
fordel af de förtjenster det inlagt i frihetskampen mot Napoleon.
Endast så kunde man vara viss om att tilltvinga sig det
afund-samma Europas bifall till den svårt lemlästade preussiska statens
återupprättande inom sina gamla gränser.
Både af personlig tillgifvenhet och i sitt rikes välförstådda
intresse var altså Fredrik Wilhelm redo att på allt sätt gå
Alexanders önskningar till mötes. Han väntade ej utan skäl
samma väntjenst af denne tillbaka. Till det nya Polen, som
kejsaren hade i sinnet att upprätta, var han till och med villig
att enligt dennes förslag afstå de gamla preussiska besittningar,
som af Napoleon blifvit lagda till det nyskapade storhertigdömet
Varsjava. Preussen skulle i ersättning få konungariket Sachsen,
hvilket man ville taga från dess konung, som under kriget blifvit
tillfångatagen och nu skulle straffas, derför att han, då Europa
reste sig, längst af alla tyska furstar stått qvar på Napoleons
sida och sålunda ådragit sig de allierades misshag.
På detta sätt skulle på en gång kejsar Alexanders planer
främjas, Preussens ställning som tysk stat stärkas och en akt
af mellanfolklig rättvisa skipas! Skada blott att det mellan de
båda monarkerna öfverenskomna förslaget till omdaning af
Polens och Sachsens öden skulle stöta hela Europa för hufvudet
och mer än något annat bidraga att göra kongressens
förhandlingar långvariga och invecklade. Sjelf en högst aktningsvärd
och redbar karakter, men ingen klarseende politiker, insåg
Fredrik Wilhelm ingalunda, i hvilka stora svårigheter han kastade
sig genom att i detta som i andra fall helt och hållet följa sin
kejserlige väns ledning. Lyckligtvis egde han vid sin sida två
så erfarne statsmän som dem, hvilka företrädde Preussen på
kongressen. Den ene af dem var den gamle, fryntlige preussiske
statskansleren furst Hardenberg, som med beundransvärdt
tålamod burit det misskännande, hvarför han varit utsatt under
Preussens olycksår, men nu, ehuru besvärad af döfhet och
ålderdomskrämpor, infunnit sig här för att arbeta på dess
återupprättande1). Den andre var baron Wilhelm v. Humboldt, en
broder till den ryktbare Alexander, en vän till Schiller och
Göthe, en djupt klassiskt bildad man, som förut varit preussiskt
sändebud i Rom och i Wien och nu genom sin stora arbets-
’) Ranke, Denkwiirdigkeiten des Staatskansler* Fursten v. Hardenberg IV,
451 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
