Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Oden och hans »diar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora eller det kalla» (till skillnad mot det
välbekanta Svitjod, som var = Svealand) o. s. v.
Visserligen har man nyligen från svenskt
håll (B. Salin 1903) åberopat sig på de
kulturinflytelser från Svarta-havs-trakten, som under
tidsrymden 200—350, enligt arkeologiens
vittnesbörd, kommit till Sverige, och man har i
dessa inflytelser velat se ett bevis för, att Snorre
i sin Ynglingasaga haft en gammal arvsägen med
faktisk grundval att stödja sig på. En sådan
tradition måste likväl, som Heusler anmärker, för
att ha ägt bestånd genom så många århundraden,
ha varit bevarad såsom en folklig dikt, men
av någon sådan finns ej ringaste spår. Snorres
berättelse däremot har alla kännetecken av en
lärd konstruktion, och dess källor äro, som
vi sett, uppvisade.
För att nu återkomma till frågan: »Vem var
den Yngve, efter vilken Ynglingarna fått sitt
namn?», så erinrar jag därom, att Snorre
uppställer Yngve-Frey som namngivaren. Av
mytologien visste han, att Freys fader var Njord,
men dennes fader uppgives icke i myterna.
Emellertid uppställde Skjoldungasagan Oden som
fader till den danska konungaättens namngivare
Skjold, och även i Eyvind skadaspilles
Haleygjatal är ättefadern Säming en son till Oden.
Då borde väl också (tyckes Snorre ha resonerat)
den ärevördiga raden av Uppsalakonungarna börja
med Oden, fastän Snorre ej kunde — mot
mytologiens bestämda utsaga — göra asaguden Oden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
