Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle begagna »det utomordentligt lyckliga tillfället att
göra sitt fädernesland katolskt igen».
Men i Uppsala, där kröningsriksdagen var samlad,
gingo ständerna i ängslan för att Sigismund skulle
med våld tvinga Sveriges folk under den romerska
kyrkan. Men hertig Karl tröstade dem och försäkrade,
att ingen kröning skulle bli av, därest ej Sigismund
först med ed lovade att hålla Uppsala mötes beslut.
På det viset tvingade han konungen att ge efter och
högtidligen avlägga eden. Därpå blev Sigismund krönt.
Men —’ dagen förut hade han givit jesuiterna en hemlig
försäkran, att han skulle införa katolsk gudstjänst i
Sverige, så snart han väl fått makten. Det hade
jesuiterna rått honom till. De inbillade honom, att löften
till kättare behövde man icke hålla. Som menedare for
Sigismund tillbaka till Polen.
INBÖRDES KRIG.
Det drar ihop sig till oväder. När Sigismund
återvände till Polen, lämnade han styrelsen i
Sverige åt hertigen och rådet. Dittills hade dessa stått
eniga. Men nu var det snart slut med sämjan. Hertigen
var en allmogens man, som icke kunde komma överens
med de stora herrarna.
Stormännens makt. De svenska stormännen hade
förlorat sina ledare genom Stockholms blodbad och
Västerås’ riksdagsbeslut. Men under Eriks och Johans
tid hade de växt till i makt igen. Vid sin kröning, som
Erik firade med en oerhörd prakt, ökade han ståten
ytterligare genom att upphöja de förnämsta
adelsmännen till grevar och friherrar. Därigenom ville han även
för framtiden sprida glans över sitt hov. Ännu mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
