Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sully^(egentligen Jean Mounet) kvar, hvilken i 20 år har spelat
tragisk hjälte med samma oföränderligt öppna mun. Teatern är
stadd på förfall, och direktören, Jules Claretie, vårdar sig mera
om kassan än om den gamla klassiska konsten.
Dessa och liknande domar får man höra, när man under
mellanakterna lyssnar till de gamla åskådarnes samtal, och samma
anmärkningar har man antagligen hört, äfven när de stora arti-
Coquelin d. y.
sterna fyllde scenen. En teaterpublik är i alla tider sammansatt
af de gamla, som blicka tillbaka, och af de unga, som blicka
framåt, och de yngre tycka, att den siste af de store, Mounet
Sully, tillhör en försvunnen tid. Våldsamheten i hans spelsätt
skiljer sig vida från den moderna småfnaskiga konst, hvari den
antika masken ersättes af monokeln i ett ansikte med lugna drag,
och hvari smärtan, passionen och helvetet framträda som likgiltiga
ord, växlade vid ett glas absint.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
