Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty än vandrar man alldeles ensam genom mörka skogar, där
fåglarna förskrämda hoppa mellan grenarna, än promenerar man
öfver öppna platser, hvarest muntra sällskap hafva dukat upp sin
frukost i det gröna. Man stannar ofta på restaurationerna i
skogen, slår sig i samspråk med värden, dricker ett glas vin och
fröjdar sig vid anblicken af glada unga människor, som leka ta fatt
omkring det gamla huset. Så klingande klockrent skratt som hos
dessa unga flickor har man aldrig förr hört i världen, och aldrig
har man, sett ögon, i hvilka det lekt så mycket oskyldigt skämt.
Det är medelklassens döttrar, som i de stora folktäta kvarteren,
långt från boulevarderna, lefva sitt lif i förnöjsamhet och arbete.
Därför är deras klädning nätt och fin, deras skratt bekymmerfritt
och öppet och deras ögon strålande af glädje. Det är som om de
under hela veckan sparat ihop ungdom för att på
söndagseftermiddagen slösa bort den på fälten vid Meudon.
Är man en duktig fotgängare och följer utefter Seinen, kommer
man till Sèvres, en liten stad om 7,000 invånare och en af de
äldsta städerna i Paris’ omgifningar. Sèvres är berömd för sin
porslinsfabrik, som sedan 1760 är statsegendom. Med fabriken är
ett keramiskt museum förenadt, öppet dagligen mellan 12 och 4,
och det är icke heller svårt att få tillträde till den egentliga
fabriken. Hvad man här först lägger märke till är, att arbetarne
äro så värdiga i sitt uppträdande, att de mycket väl kunde vara
medlemmar af Institut de France. Ju längre man kommer in i
verkstäderna, desto mer glaserade och stela blifva de, tills de
slutligen själfva likna gamla brända vaser. Är man icke fackman,
bör man helst undvika styrelsens medlemmar, ty annars släpas
man i väg genom labyrintiska gångar till dammiga förvaringsrum
för dyrbara vaser och krukor, och medan skogen 1er utanför och
fåglarna leka, erhåller man en oerhörd mängd upplysningar, som
man får lust att göra en bok af.
Men vi äro på väg till Ville d’Avray.
Denna stad är ett enda oerhördt villakvarter med
slottslik-nande byggnader, som nästan allesamman ligga bakom höga sten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
