Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskarne i Paris af Erik Sjöstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkan grundades 1626, på en tid då det såg särdeles mörkt
ut för den franska protestantismen. Särskildt Paris var förblifvet
katolskt ända till fanatism, och aldrig förut hade protestantisk kult
offentligen kunnat utöfvas inom hufvudstadens murar. Men
Riche-lieu satt vid statsrodret, och hans af politiska skäl förestafvade
stränghet mot de franska protestanterna hindrade honom ingalunda
att med all möjlig hänsyn tillmötesgå den utsedde protestantiske
allieraden i kampen mot det habsburgska huset.
I svenska beskickningens för länge sedan rifna hotell vid rue
Jacob på venstra Seinestranden invigdes då ett kapell och till dess
förste legationspredikant utnämndes den lärde Johan Hambraeus,
namnkunnig i svenska kyrkans och vetenskapens häfder.
Hambraeus, som tagit namn efter sin födelseby Hamre vid Bollnäs i
Helsingland, hade promoverats till magister i Greifswald, blef
därefter prästvigd, och åtföljde sedan guvernören Rålambs söner på
utländska resor. Inom lärda kretsar fästes de största
förhoppningar vid den rikt begåfvade unge mannen, hvilken erbjöds en
professorsstol i orientaliska språk i Upsala. Hambraeus, som drefs
af en okuflig lust att lära känna främmande länder och tillegna
sig deras lärdomsskatter, föredrog den mera anspråkslösa posten
som förste präst vid svenska beskickningens kapell i Paris. Han
hade här lyckan att finna en förman, vid hvilken han blef fäst
med sympatiens och de gemensamma sträfvandenas band, nämligen
den berömde Hugo Grotius, under tio år drottning Kristinas
legat vid franska hofvet. Redan föregången af stort rykte som
orientalist, blef Hambraeus mycket uppburen i de lärdaste och mest
lysande kretsar, erhöll den ärofulla utmärkelsen att kallas till
professor i hebreiska, syriska och arabiska språken vid universitetet
i Paris, blef senare på Ludvig XIII:s uppdrag medarbetare i det
polyglottbibelverk som bär Le Jays namn, samt kreerades af Ludvig
XIV till doctor juris kanonici. Men Hambraei sista lefnadsår
för-dystrades af ekonomiska svårigheter, orsakade af alltför stor
hjälpsamhet mot landsmän. Han såg sitt bibliotek taget i mät af
borgenärerna och sattes slutligen i bysättningshäkte, hvarur han
Sjös te dt, Svenskarne i Paris, 53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
