Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 • BLAND SVENSKAR OCH YANKEES.
»Men stölden då! Det var ju ett uppenbart
bedrägeri af sämsta slag. Hur vill ni försvara det?»
»Hvem har talat om stöld? Ja så, herr
redaktören menar, att han stulit hennes heder. Det
heter visst så på evfemistiskt språk! Fy fan! Ja,
nu svor jag. Jag är en gammal man, men sådan
ynklighet har jag aldrig sett, att man arresterar
en hederlig karl, en honett karl, en schangtil karl
för att han haft litet kladderadatsch med ett sämre
fruntimmer. Vasserra, är det inte så man kan
bli galen!»
»Men hur i all rättfardighets namn, kan ni
försvara något sådant? Ni, som vill vara en sådan
gentleman?» Mot min vilja blef jag uppretad.
»Jag trodde verkligen, att...»
»Nej, nu går det för långt!» och gubben slog
till ett af sina gälla gapskratt, som aldrig ville
ta slut.
»Skäms ni inte,» sade jag. »En gift karl!»
»Gift! År ni rosenrasande? När blef han
gift?»
»Han är gift,» säger jag.
»Direktör Newstrom? Nyhet för mig, så visst.»
»Newstrom? Hvem talar om honom? Jag
menar Johnson?»
»Johnson! Å f-n! Nu svor jag,» och gubben
föll åter in i en skrattparoxysm, och fortfor tills
han blef purpurröd i ansiktet och jag började frukta
ett kataleptiskt anfall. Då han ändtligen återfick
talförmågan, frågade han, om jag inte hört att
direktören blifvit arresterad. Nej, det hade jag så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
