Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Barn- och ungdomsåren. Studietiden i Lund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kyrkoherde Nils Linnæus beskrifves som flärdlös, vänlig,
glad och skämtsam i sitt umgänge; ärlig och redbar i sin vandel;
försonlig och hjälpsam i förhållande till nästan; samvetsgrann
och trogen i utöfningen af sitt kall; förståndig och
hushållsaktig vid skötandet af såväl församlingens som egna
angelägenheter.
Om Nils Linnæus’ husfru förmäles, att hon var begåfvad
med stort förstånd och mycken klokhet, att gudsfruktan och
gifmildhet präglade hennes uppträdande; att hon förestod sitt hus
med flit och aktsamhet; att hon skickade sig väl mot höga och
läga, fattiga och rika samt att hon uppfostrade sina barn med
mycken berömmelse.
Uppväxten i ett sådant hem som det, hvilket Nils Linnæus
och hans hustru bildade, måste lämna efter sig djupa intryck.
Också har sonen Carl — den, hvars lefnad vi här framställa —
äfven som gammal det forna hemmet och de lyckliga
barndomsdagarna där i kärt minne. Och äfven pä äldre dagar erkände
han den tacksamhetsskuld, hvari han stod till föräldrarne. Till
sina syskon synes han hafva stått i godt förhållande, och han
bevarade dem i trofast hågkomst. Af bref, som Carl Linné
skrifvit till syskon och anförvanter, kunna vi förstå, med hvilka starka
band han var fästad vid sina närmaste. Så skrifver han en
gång; >Våra föräldrars tårar för sina barn stego upp genom
molnen och stannade icke forr, än de kommo för Guds ansikte, som
såg därtill och byggde deras barn hus,> och en annan gång
yttrar han: >Det händer gemenligen, att de ungar, som blifvit
utkläckta i ett och samma näste, flyga, så snart de blifvit fjädrade,
hvar på sitt håll, att de sällan få kvittra tillsammans uti ett och
samma träd,> och att, >ödet har varit eder (mina syskon)
nådigt, som tilldelt eder att få bygga och bo tillsammans på
edra fäders jord, då jag blifvit så fjärran kastat ifrån kära
anhöriga, där jag måste lefva ensam främling för mig själf.>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
