Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Roddarne varnade oss för att kalla bärget Blåkulla, ty, gjorde vi det,
skullo det bryta ut en häftig storm och vi skulle komma i
lifsfara. Berget borde vi kalla Känningen eller Jungfrun. Under
det vi samtalade härom, blåste det upp en stark nordanvind.
Vågorna kastade båten af och an. Alla måste vi arbeta.
Uttröttade hunno vi ändtligen fram. Rörande besöket på ön skref
Linné. »De säga allmänt, att alla trollpackor skola resa hit hvar
skärthordag, men den, som en gång varit här på orten, lär
aldrig mer resa hit och nog finnas orsaker till fabelen, ty om
någon ort i världen ser hisklig ut, är visserligen denna en af de
grymmaste.» Det var mycket besvärligt att komma upp på
högsta toppen. Berget var hvasst, och klippblock lågo liksom
kastade om hvarandra. Dessutom voro lundarna så hopväxta,
att näppeligen någon människa kunde tränga genom dem utan
yxa, »och, det som sällsamt är, ofta af själfva murgrönan
(Hedera arborea) som här öfverallt löper, så ihopflätade som ärtor
af snargräs.» När de resande kommit upp på berget, hade de
en vidsträckt utsikt. Sedan de antecknat de växter, de träffat
på, anträddes återfärden. Under stark storm hunno de åter
till det ställe, hvarifrån de rott ut. Därefter anträdde de genast
färden tillbaka till Gaxa. Hit kom visserligen postjakten, men
den befanns så dålig, att öfverfarten med den skulle hafva
varit lifsfarlig. Linné beslöt därför att anskaffa ett annat fartyg.
Landsfiskalen bistod honom härmed. Några bönder åtogo sig
att föra Linné och hans sällskap öfver till Gottland. Under
afvaktan på fartyget utsträckte de undersökningen af ön ända
till dess nordligaste del. De träffade på en egendomlig
växtlighet på därvarande flygsandsfält, och på de ströftåg, de företogo
i dessa trakter, funno de åtskilliga växter, insekter och
petrifikat, [1] som man förut ej känt till i Sverige. Synnerligt
intresse väckte myrlejonet (sandpillen), som var ganska allmän
på sandstnsfälten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
