Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuttio- och åttiotalen visa, huru under denna tid
bearbetningar, öfversättningar coh originalverk mångdubblas. Det
är under denna tid, som Gustaf III och hans medarbetares
förnämsta originalpjeser framkomma. Ännu under nittiotalet
utvisar den svenska scenen samma lifaktighet; därefter
af-tager den under adertonhundratalets första decennium, hvilket
äfven för teatern äro järnår.
Under det Gustavianska tidehvarfvet hade det svenska
dramat ännu en rent fransk karaktär och stod under
pseudo-klassicitetens tecken. Gustaf III: s, Adlerbeths, Gyllenborgs,
Leopolds m. fl. dramer äro byggda efter den franska
smakens regler, om man också här och där i anslutning till
Voltaire och hans skola kan iakttaga afvikelser från den
stränga klassicitetens lagar. Hela denna dramatiska skola
kulminerar med Leopolds båda tragedier, af hvilka isynnerhet
Oden tillhör det bästa, som af denna art skrifvits i Sverige,
fast det långt ifrån är något mästerverk.
Den svenska litteraturen är emellertid icke så exklusivt
fransk under sjuttonhundratalet, som man många gånger sagt.
Det är visserligen sant, att aldrig ha svenskarna i så hög
grad gjort skäl för namnet ”Nordens fransmän” som just
under Gustaf III: s dagar. Gustaf och hans krets äro helt
genompyrda af franska seder, och de skrifva och tala språket,
som man hvarken förr eller senare gjort det i Sverige. Äfven
där de icke alltid uttrycka sig korrekt, så slarfva de, om
uttrycket tillåtes, på franska. Men det är en ofantligt kort tid,
som den franska smaken exklusivt härskar. Tiden är för
orolig, utvecklingen redan för hastig. Englands och
Tysklands litteratur klappar på dörren och vinner insteg, äfven
där man minst väntat det.
Detta gäller också om dramat, i hvilket öfversättningarna
spela större roll än originalen. De nya strömningarna visa
sig också här ganska tidigt. Redan under frihetstiden
inträngde det borgerliga dramat. Den londonske köpmannen
spelades 1767, öfversatt närmast från franskan. Sedan
återfinnas ständigt liknande dramer på repertoaren; mot slutet
af seklet behärska de nästan scenen. 1778 föreligger Jakob
Wallenbergs egendomliga drama Susanna. Det är ett bland-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
