- Project Runeberg -  Clas Livijns dramatiska författarskap /
41

(1911) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svårare hade detta målningssätt icke varit. Om det varit rättare,
och om det är i allmänhet möjligt att med den rå, sinnliga
naturmålningen af alldeles barbariska tider och folkslag, förena det
värdigare språk, den upphöjning, med ett ord, hela den ädlare natur,
som utgör i våra dagar så långt jag förstår, Tragediens
ovillkorliga fordring, lemnas till dem att afgöra som äga nog insigt att
dömma derom. Men man låte Oden i sitt äkta fornskick uppträda
på Scenen: man låte honom tala med Sigurd eller Asmun om
Bifrost och Ygdrasil, om Nifflhem och Muspelhem, om
Fenris-ulfven och Midgardsormen: man låte honom förkunna för sitt
fältråd hvad Mimers hufvud uppenbarat honom; gifva sina
män Bianak; försöka Seid och Gallrar emot Pompés öfvermakt;
nyttja sina korpar att utspeja Yngves ankomst, eller sitt skepp
Skidbladner föra honom hem: och det vore icke mera Konungen,
härförarn, den historiska hjelten, det vore den barbariska
Guda-diktarn, men framförallt, sagans trollman som man egentligen
hade målat. Dessa saker om ock fordom förenade i verkligheten,
låta ej lätteligen förena sig i målningen inför en tids ögon, som
redan preglat det ena med sin beundran, det andra med sitt
åtlöje; och minst i ett slag, hvari man ej vill och ej bör tåla
andra känslor än höga och allvarliga. För min del har jag
åtminstone, hos Europas största mästare, icke sett på sådant sätt
skillras, hvarken de älsta Greker, eller de älsta Romare; hvarken
Araber, eller Amerikaner, eller ens Schyterna. Det yttre lifvets
härmande afteckning till seder och lefnadsskick, hör, efter mitt
omdöme, icke utan med stora undantag till Tragedien, och kan
ej, i hela sin lägre sanning, tillhöra den utan uppoffring af dess
rätta och stora föremål. Endast Shakespeares öfverdrifna
beundrare hafva förgudat detta påstådda naturenliga målningssätt,
som är, till en viss grad, i hvars och en förmåga att härma;
under det att Comeilles och Racines svårligen skall blifva möjligt
att försöka med minsta framgång, utan något slags öfning och
skicklighet. Tvisten om företrädet emellan begge målningssätten
skall förmodligen ej slutas, förr än man hunnit afdömma hvad
Tragedien egentligen bör vara, antingen ett lustverk för
inbillningen af alla naturlifvets afstickande former och skaplynnen,
äfven de råaste, sådana de i verkligheten utmärka olika folkslag,
tider och personer, eller en ren målning af den högre menskliga
sinnesnaturen, sådan den hos alla folkslag och på alla tider
igen-finnes; när man nemligen förstår att derifrån afsöndra den gröfre
hvardagsytan, åtminstone att blott låna derifrån, hvad till en viss
nödvändig skiljaktighet må synas tjenligt att bibehålla.”

Adlerbeth ägde liksom Leopold en omfattande beläsenhet.
Redan tidigt hade han sett sig omkring icke#blott i den franska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:40:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claslivijn/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free