Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
infoga i nämnda tragedi. I dessa kvartsblad återfinner man
utkastet till Gyritha omfattande första akten till början af sjätte
scenen, d. v. s. så godt som hela första akten. Detta fragment
af Livijns första dramatiska försök må här finna sin plats,
då det bättre än alla kommentarer gifver oss en
föreställning om arten af det drama, som Livijn hade under händer
och den stil, i hvilken han sökt behandla ett fornnordiskt
ämne.
GYRITHA.1
1. A c t en.
En lund med gamla trän, på sidan ett altare.
1 Sken.
U 1 f h i 1 d a. Ha! hvilken glädje för detta hjerta, att hafva
förödmjukat denna stålta; dock, o fasa, det har skett på mitt
fosterlands bekostnad. Dyrt har jag köpt denna förnöjelse, dyrare
skall den blifva mig, om det gifs några Gudar. Men, Ulfhilda,
du har ock hämnats! Hämden är uppfriskande som en
vårmorgon, han kommer den halfdöde att ännu öpna ögat för att
smaka Enherjarns salighet på jorden. Du har njutit en skön,
en förnöjande syn, du har sett henne med vridna händer fåfängt
söka hjelp hos sitt fosterlands Gudar. Blott ett steg till, och hon
är skild från Halfdan, den mitt hjerta älskar, och öfver hvilken
hon är så stålt. Snart, snart! Gudar, hvilken glädje! skall denna
vilde Sivar trycka henne till sitt bröst, med våld röfva hennes
ära, och hon skall sjunka så djupt, att hon skall afundas mina
trälinnors öde. Då först, Ulfhilda, är du hämnad. Då kan du
le, Ulfhilda, och le skall jag då, så att alla troll och all den
ohyra, som i Nastrand bor, skola förtjusta dela mitt löje. O
Halfdan! du skall ock besegras. Ulfhilda skall under
förställningen mask dela dina tårar och aftorka dem, till dess du, förtjust
öfver hennes medlidande, fattar den hand, [som] så ofta smäkt
dina kinder för att aldrig mera lämna dem. Då, Ulfhilda, är
du lycklig. Men föräderiet mot mitt fosterland? Ha, (skrattar)
så må den kalla det, som behagar; det är nog. Sivald2 endast
vet det, och han lärer nog tiga — blott ingen annan känner det,
är jag nöjd. Och mitt samvete, — haha, den tankan skapade en
feg, som ej kunde dölja sin rädsla på annat sätt — och Gudarne,
barn skrämmes med spöken, kämgar med troll, dumhufvuden
1 Mskrpt är dateradt dec. 1803.
* = Sivard; Livijn är inkonsekvent i namngifningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
