Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När som min far allt krossade och bröt
I stycken, I hans fotspår glade följden;
Men när han lugna dygder kring sig göt,
Som braket fjärran dör, I er fördöljde.
Men, männer, veten då, att lyckan fins,
Fast rädd hon flyr vid dånet utaf vapen,
Dess fröjd i meddellifvets skugga vins.
Hon ledes der af dygden och vänskapen.
Andra inträdet. Dialog mellan Christina och Waldemar.
Waldemar är djupt upprörd öfver Torkels fängslande.
Christina uppmanar honom att befria fadern. Hon uttrycker sin
kärlek för Waldemar, men sedan denne berättat henne, att
Arvid sökt skydda hennes fader, tror hon icke längre på den
vankelmodige Waldemar utan ilar ut att söka ungdomsvännen.
Waldemar lofvar sig själf att befria Torkel, men samtidigt
insmyger sig i hans sinne en misstanke, att Christina älskar
Arvid.
Tredje inträdet. Waldemar, Biskop Johannes, Pater
Olaus. Prästerna tala om Christina, hvilken enligt deras
uppgift älskar Arvid. Olaus underrättar Waldemar, att
Christina är honom otrogen och älskar sin ungdomsvän Arvid.
Biskopen understöder dessa ränker, därför att han vill Torkels
fall. Torkel är nämligen en fiende till prästerna, hvilken vill
afrycka dem deras heliga dräkt. Waldemars äktenskap är
synd, säger biskopen, ty Torkel har stått fadder till honom.
Fjerde inträdet. Biskopen, Olaus. Den senare, bofven
i stycket och hufvudanstiftaren af anslaget mot Torkel, äggar
biskopen att äfven uppoffra Christina. Hon måste skiljas
från Waldemar och inspärras; eljest befriar hon snart sin
fader. Biskopen, tviflar visserligen på hennes otrohet, men
då Torkel är kyrkans fiende, skall han störtas, med hvilka
medel som helst.
Femte inträdet. De förre. Brunke. Den senare
berättar, att Waldemar tviflar på hustruns trohet. Biskopen
blir vankelmodig och ärnar underrätta Waldemar om hans
misstag. Olaus däremot föreslår, att man skall uppmana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
