Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4) Hertig Magnus och Hafsfrun. Romantisk opera.
1806. 9 ark, omfattande första och andra akten samt ett
stycke af tredje. (intill^T,: e spenen, detta manuskript har
nämligen äfven scenindelning, hvilket de andra sakna). Detta
är säkert det äldsta af alla bevarade manuskript och omöjligt
är det icke, att det öfver hufvud är Livijns första utkast.
Framställningen är i allmänhet kortare än i de föregående
manuskripterna. Olikheter i detaljer förekomma äfven. Så
t. ex. börjar andra akten i detta manuskript på följande sätt:
Förste tjenaren.
Men hur kom han ut? Och hur kom han bort?
Porten var tilläst; och tiden var kort.
Andre tjenaren.
Trollet min bror! har en grufvelig makt.
Deremot hjelper ej riglar, ej vagt o. s. v.
Den 12 januari 1813, H, III, 169, skref Livijn till
Hammarsköld: ”Schlegelska föreläsningarne hafva i en icke
obetydlig mån ökat min högfärd, ty, om jag ej orätt fattat
hans mening, torde min ”Hafsfru” intaga ett icke obetydligt
rum bland Europas operor. Också skall den med första ut-
gifvas. Detta är nu alfvare. Svara mig därföre, om du ej
äger en afskrift deraf och hvad du erhöll af Ekmark för
’Prins Gustaf’. Ty Upsalaboame får man hvarken reda
eller räkning utaf.”
De Schlegelska föreläsningar, på hvilka Livijn hänsyftar,
och hvilka bibragt honom en så hög föreställning om sin
opera, voro de föreläsningar som August Wilh. v. Schlegel
hållit i Berlin 1801—1804, och hvilka senare utgåfvos under
titeln Ueber dramaäsche Kunst und Litteratur, I—III,
Heidelberg. 1809—1811. Det ställe, hvarpå Livijn hänsyftar i dessa
föreläsningar, är säkerligen den karaktäristik af operans
utveckling, som Schlegel gifvit i andra bandet sid. 274 och
följande. Han karaktäriserar där först Quinault såsom den
enda ännu läsbara representanten för den allvarliga, heroiska
eller ännu bättre sagdt idealistiska operan i den franska
litteraturen. Mazarin hade i Frankrike infört smaken för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
