Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus uppträder försänkt i djupa tankar. Hans inre
är upprördt. Han känner sig jagad af hemlighetsfulla makter,
som mot hans vilja föra honom dit. Han upptäcker Hulda,
som dolt sig, för att själf osedd kunna beskåda den älskade;
han igenkänner i henne den ängel, som i hans drömmar
smålett så mildt mot honom. Hans första tanke är att fly,
men han kan icke. Han vill låta henne hvila i fred, men i
detsamma höres ett åskslag. Hulda dignar till marken.
Magnus skyndar fram och tager henne i sina armar. Hulda
söker lösgöra sig. Duett mellan Magnus och Hulda, hvars
motiv är kärleken. Hon vill fly, ty Magnus sårar hennes
blygsamhet:
Att längre här bida
och lida
Din svärmande låga
Står ej i en kvinnas förmåga.
Med kvinnans blygsamhet, förmäten,
Du skämtar, af dess dyrd förgäten.
Magnus svarar:
Är icke kärlek kvinnans belöning
Är icke kärlek kvinnans försköning?
Hulda invänder, att Magnus liknar sitt släkte; han vill
endast bedraga henne med sitt joller, själf står han iskall
och talar om lågor. Hulda har sett en väninna brinna och
förgås af kärleken och har däraf lärt sig fly ett förrädligt
kön. Magnus svarar patetiskt:
... Skulle kärlek lik lågan släckas,
Som en bländande lyseld gäckas?
Vara blott ett flyende rus?
Och duetten mellan Magnus och hafsfrun formar sig
till en hymn till kärleken:
Kärlek susar i Edens palmer,
Jublar uti kerubens psalmer
Bländar uti förklaringens glans,
Lifvar stoftet i urnan åter,
Ler mot domaren, då han förlåter...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
