- Project Runeberg -  Clas Livijns dramatiska författarskap /
212

(1911) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XI.

När man studerar litteraturen under 1800-talets första år,
måste man till fullo gifva Hammarsköld rätt, då han i sin
öfversikt af den svenska litteraturens sista öden i Lyceums
inledningsartikel kort och fyndigt betecknade dem, som
järnåren i den svenska litteraturen. Intet producerades, och
det lilla, som skrefs, kunde författarne icke få tryckt. Följer
man Hammarskölds och Livijns brefväxling under dessa år,
ser man, hvilka svårigheter de hade att öfvervinna, och huru
modlösheten grep dem. Oerhördt är också det jubel, med
hvilket de hälsade den nya tryckfrihetsförordningens
utfärdande. ”Härliga auspicier! Tryckfrihet!” skrifver Livijn
den 8 maj 1809. ”Du kan nu efterhand öfverenskomma med
någon boktryckare om att upplägga ’Lifberg’. Jag arbetar
redan med dess renskrifning.”

Aldrig har heller ett sådant genombrott förekommit i
svensk kultur. Visserligen dröjde det ännu ett tiotal år, innan
en verklig blomstring följde, men det sista decenniets
vinterliga dödstillhet och kyla af löstes strax af lif och arbetslust.
Romantikerna grunda sina nya tidskrifter och skrida till anfall
mot den akademiska* smaken.

Livijn låg dessa år långt borta från hufvudstaden. Han
hade de närmast föregående åren nästan kommit bort från
vitterheten — åtminstone, om man vill döma efter tonen och
uttalanden i hans bref; i själfva verket arbetade han alltjämt,
fast han nästan förlorat tron på sig själf och hoppet om att
blifva något. Men när han såg, huru Hammarsköld och de
öfriga kamraterna i Stockholm och Uppsala kommo i rörelse,
greps han af verksamhetslust och ville också draga sitt strå
till stacken. Han lät trycka sina recensioner af Wallins öfver-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:40:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claslivijn/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free