- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
46

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då stod Anna bakom honom, han visste
icke hur, och skakade häftigt hans arm.

— Conrad, bannade hon, är du från dina
sinnen ?

— Nej, jag är icke från mina sinnen,
ropade han ännu högre, utan jag uttalar en
förnuftig, allvarlig sanning, och jag säger det
ännu en gång. Att äga lyckan och anlägga
olyckans mask av inbilsk trängtan efter elände
och av sjukdomshögfärd, det är icke rätt, det
är ett lättsinne, en förmätenhet, som just är
att utmana ödet.

Nu reste sig modern, stödjande sig med
händerna mot bordet och vacklade ut genom
dörren.

Fastern ansåg sig emellertid böra ärva
hennes bekymmer och tolkade deLta på sitt
trumpna vis, så att hon med sina sura
blickar gav dödsstöten åt varje glad känsla. Och
då flickorna så småningom återhämtade sig
och sakta började prata, röt hon: »håll
munnen I» Senare, då Lisbeth satte fram en
väldig stek på tjänstefolkets bord, fäktade hon
förfärad med händerna och himlade sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free