Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ilskna blickar ur glödande ansikten
flammade emot henne i gengäld. Josephine
viskade förbannelser, Brigitte visade tänderna,
Helene och Bertha gräto av ilska. Ingen rörde
ett finger. Utom Cathri, som makligt
förblivit sittande. — Vad mig beträffar, förklarade
hon torrt, så äter jag lugnt.
Orden sveko fastern. Hon kunde icke gärna,
det insåg hon genast, slå dessa kraf.igt vuxna
unga jungfrur, och var ju heller icke van att
slå levande varelser. Och dock syntes henne
detta vara den enda riktiga trumfen. Någon
annan fann hon icke. Vanmäktig, rådlös stod
hon där, och hennes ondskefullt gnistrande
blickar förvärrade eländet; lik en utlevad
huggorm, som för första gången ser sitt gift
verkningslöst. Huru hade icke hon i forna
tider upprätthållit disciplinen på »Påfågeln»!
Om en jungfru skulle läras upp, om en köksa
icke ville lyda, när man väntade oregerliga
gäster, bums hämtade man faster Ursula från
Hutzlisbiihl. — Och nu måste hon tåla öppen
uppstudsighet av dessa osnutna pigor!
Ålderdomskrämporna kände hon sedan länge och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
