- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
83

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nom med sin digra lekamen, som nära nog
rörde vid väggen på ömse sidor.

— Förlåt, far, bad Conrad hövligt men
bestämt,- var så god och släpp mig fram. Därpå
trängde han sig försiktigt förbi honom.

— Varthän? fnyste gubben efter honom,
då han kommit förbi.

— Ut och rida!

—• Du rider icke ut! röt han efter honom.

— Jag rider ut. Varpå han ilade uppför
trappan till andra våningen till sin
vindskammare, reglade dörren och klädde makligt
om sig utan att göra sig den minsta brådska.
Åtsittande skinnbyxor, höga ridstövlar med
sporrar, sammetströja och en mörkblå
halsduk, som han konstmässigt knöt i en lös
knut. Därpå mönstrade han sig hastigt i
spegeln för att se, om han gick an, om ingenting
felades eller brast, snodde sina små
mustascher, tills de käckt skådade ut i världen
och gick stolt, ljudligt sjungande över
tröskeln. Ty den flotta, prydliga ryttarkostymen
hade givit honom nytt mod och levnadslust.

Utanför vindskammardörren mottog honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free