- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
117

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ur hennes milda ögon; hon satte sig
bredvid honom, men lade dock misstroget
handen på hans arm, som om hon vore rädd,
att han oförmärkt kunde undandraga sig
henne, likt en nykommen jakthund, vilken
ännu icke blivit fullt hemmastadd. Och för
att söva alla hans avskedstankar överöste hon
honom med prat. Till en början med
alldagliga fraser, sedan så småningom, då hon
kommit till insikt om, att ingen bakslughet
fanns hos honom, med äkta skvaller ur egen
fatabur.

— Det är vackert väder i dag, kastade h’on
åt honom som första munsbit. — Och bra för
årsväxten. Gräset står sällsynt högt och
saftigt för att vara i maj. Och sista veckan här
också gjort gott åt körsbären, bara inte regnet
åter förstör alltsammans. — Hur det böljar
svart av folk från alla håll, på väg till
»Påfågeln». Ja, ni är rik, ni är lycklig, för er
leker livet. Hur kommer det sig för resten,
att ni icke en sådan dag som denna är där
hemma? Har ni kanhända åter haft en liten
ledsamhet med er far? Man säger, att han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free