- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
121

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mycket välbehag, rent ut sagt. Min Gud, de
betraktade honom på annat sätt där hemma,
fadern och modern. Och för att gottgöra sin
ursprungliga hårdhet räckte han henne
vänligt handen.

Girigt fattade hon den och strök den
oupphörligt smeksamt mot sin kind, lycklig att
få röra vid honom, lik en hund, som älskar att
stryka sig mot sin herre.

Sålunda sutto de orörliga inför varandra,
tysta och nöjda, glömmande och drömmande.
Hon, frossande av hans anblick, han
tillbedjande framför Cathris bild, vilken oberörd
av Jucundes närvaro stilla och tydligt lyste
i hans sinne.

Naturen gjorde sitt till för att lugna oron
och besvärja, sinnesrörelsen. Vårens konst
att lysa utan att blända utvecklade sig efter
den långa regnperioden med synnerlig styrka.
Överallt svällde återhållna flöden, ur vilka
värme och skuggor på samma sätt
framlockade dofter. Man kände hur det växte. Ett
högt svävande sommarmoln sam förbi för att
Hk en ö dölja solen, skylande dess skiva och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free