- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
151

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åligger, och behöver ingen läromästare. För
övrigt kunde ni ju, om ni vore en sådan hare,
gömma er under Jucundes underkjol.

— Åhå! gnisslade Conrad, i det han sprang
upp och knöt nävarna. Sedan gick han
vredgad fram och åter.

— Fan skall ta mig, svor han, om jag i
afton rör ett finger. Denna ed återgav
honom till en början frid, men en dyster,
satanisk frid.

Under tiden rusade Cathri där uppe fram
till Anna, röd som en vallmo. — I
danssalen serverar jag icke längre, ropade hon
fäktande med armarna.

— Varför? tycktes Anna fråga, ty höra
hennes tysta ord kunde man icke nedifrån.

— Därför! dundrade Cathri. Så undslapp
det henne: — Därför att de äro svin!

Påfågelvärden, som stod intill, ryckte
föraktligt på axlarna, Helene, som* sysslade med
något i närheten, drog spotskt på munnen,
och Anna mätte bernskan misstroget från
huvud till fot. — Det tör väl finnas ännu
ett skäl därför, invände hon menande, med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free