- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
159

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han likaledes önskat annorlunda, om det nu
en gång gick för sig att önska. Två ögon,
så kalla och nyktra, som om man genom
klart källvatten skådade träbottnen i brunnen.

Nu var hon emellertid sedan i morse som
ett med honom. Och om hon var kall, så var
det ytterligare ett skäl för honom att sända
henne en knippa strålar ur sitt hjärta för
att värma henne. För resten, vad skadar väl
brister och fel? Sina egna fel får man ju
tycka om, icke sant? Varför då icke även
deras fel, som höra oss till?

För övrigt var han ej ensam om sin
uppfattning. Varhelst Cathri visade sig,
väckte hon uppseende. Samtalen avstannade,
tuggan stannade på väg till munnen, man
stirrade mållös efter henne. Det
formfulländade i hennes figur och ansikte hade icke
så påfallande framträtt för honom’ på
förmiddagen, hemma bland fruntimren, hon hade
helt naturligt förefallit honom tilltalande, men
nu gav honom den stora och allmänna
beundran, hon framkallade, ett mått därpå.

Självmedvetna, viktiga män, såsom gas-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free