- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
167

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid dessa ord tog han av{ sig sin
guldgalo-nerade mössa och strök sig belåtet med
handen över den vita hjässan.

Vid denna påminnelse om döden växlade
Påfågelvärden färg, från blått till violett,
under det att Conrad icke kunde annat än känna
medlidande med fadern.

— Med begravningen, herr överste, invände
han, brådskar det inte, varken för er eller
för min far.

— Ta, ta, ta! svarade översten, patati,
pa-tata! Vid vår ålder, min vän, måste envar
stundligen vara beredd att lämna av sitt
gevär! Icke sant, herr Påfågel värd? — Nå,
huvudsaken är, att man åtminstone har någon
i världen, som kan sluta igen ens ögon,
någon som bevarar en i vänlig hågkomst, som
med tacksam kärlek och tillgivenhet hjälper
en att övervinna ålderdomskrämporna.

Nu var det sonens tur att skämmas. Han
rodnade, sänkte huvudet och teg.

Nu hjälpte honom emellertid fadern.

— Det finns ju visserligen allt emellanåt
små missförstånd, mumlade han undvikande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free