- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
172

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lägsnade sig med snabba steg, som om han
vore rädd, att han skulle ångra sig. Och
ovillkorligen antog han därvid en
vårdslösare hållning än vanligt.

— Men det är ju rent av en ohövlighet,
en förolämpning, ropade hon upprörd efter
honom. Men han tillslöt sina öron.

Cathri väntade honom vid hörnet av
muren. Hennes ögon hade en oäkta och ännu
något fientlig glans såsom ett återsken av
den utståndna svartsjukan. — Varför har
ni icke gått och hälsat på den fina
stads-fröken? utbrast hon tadlande, med en
skrymtaktigt förebrående min.

Människosjälen är dock ett underligt ting,
tänkte han. På ytan var han nämligen
tillräckligt okonstlad för att förundra sig över
denna lilla lögn i Cathris mun, ty han hade
trott, att grovhet skulle varit en borgen för
sanningsenlighet, men samtidigt kände han
sitt bröst fyllas av en värme utan varje
förbehåll. — Emedan jag föredrar att
underhålla mig med min gode ande, svarade han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free