- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
230

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Just som de kommo fram till terrassen
stämde musiken upp, förstärkt av en
hundra-stämmig dånande sång. De kände visans ord
och melodi och då händelsevis texten icke illa
tolkade deras egna känslor, föllo de friskt och
hurtigt med mun och steg in i takten: »När
kraft och mod i tappra simien flamma.»
Samtidigt svängande sina hoplagda händer som
herdar i dansen. Därvid blickade Conrad sin
kamrat i ansiktet, varemot Cathri såg rätt
framför sig, helt uppgående i sången.

Att deras väg förde dem mitt igenom
folket bekymrade dem icke, ty de visste att
samtliga närvarande genom ömsesidiga
känslor voro stämda i godhetens höga tonart;
dessutom gingo de mot den röda solskivan,
så att de icke för dess glöd och glans kunde
urskilja några föremål.

Men då de oförmodat stötte på Anna, som
med vapenrocken väntade på brodern,
studsade de från varandra, liksom tvenne med
äktenskapsbrott beträdda.

Anna betraktade först den ene och så den
andra med en blick av outsäglig sorg, därpå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free