Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undan Anna, vid hjärtat. Så småningom blev
hans min allt mera betänksam. Slutligen
stoppade han in sina instrument och reste sig
långsamt upp. Och under det att allas
blickar hängde vid hans läppar, mumlade han
lågt, som om han talat för sig själv: — Här
är väl knappast något mera att göra.
Anna hade uppfattat och förstått orden.
Hennes anletsdrag slappnade och ljudlöst
sjönk hon ned. Men innan någon ännu hade
hunnit stödja henne, var hon åter uppe med
sina spöklika ögon riktade uppåt mot huset.
— Ha ni nu fått det, som ni vilja? Är o
ni nu belåtna? skrek hon, som om hon kunnat
ropa det genom murarna. Nu bereder han er
inga bekymmer mer! Nu giver han ingen
den ringaste anledning till klagomål! Nu är
han icke längre för förnäm! Nu vill han
icke längre veta allting bättre, nu skrattar han
icke mera olägligt, er så smädade Conrad,
den stackars, stackars Conrad! Och åter föll
hon över den döda kroppen, denna gång med
vilda rosslingar som en sårad jaguar.
En enda stavelse gick andäktigt genom folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
