- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
279

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jucunde lät åter huvudet sjunka ned på
armen.

— Där vid det där bordet, vid bordet
därborta har han suttit, berättade hon mellan
hjärtslitande snyftningar. Sedan visade hon
sin sårade hand, men kunde för tårar icke
komma fram med förklaringen.

— 0, om jag ändå icke hade låtit honom
gå! snyftade hon. Varför var jag så kall!
Så kysk! Så tillbakadragen! Varför sprang
jag icke efter honom och hann upp honom
och kastade mig i vägen för honom och höll
honom fast vid knäna! Då sutte han nu
här i trädgården, frisk och levande. — Och
utan avsked, utan hälsning! Å! Hon slog
huvudet mot armen. Och han såg sig dock
tillbaka efter mig, och jag visade mig icke!
Å! Hon slet sig i håret och bar sig åt som
en vansinnig.

Från detta ögonblick talade hon icke mera,
utan grät ihållande. Det tycktes omöjligt, att
någon varelse kunde gråta mera ömkligt. Och
dock, när hon då och Idå riktade sin förstörda
blick mot »Påfågeln», vars vita murar ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free