Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUPJERDE KAPITLET.
Sju år hade förflutit, år af betydelse för de begge
bus, kring bvilka vår berättelse bvälfver sig. Den
vördnadsvärda öfverstinnan fanns ej mer på Berga:
hon hade flyttat ned i Sparfvenfeldtska griflhvalfve.
och bvilade för evigt sina trötta ben vid den långt
förut hädangångne, aldrig förgätne makens sida. De
sörjandes antal vid hennes död utgjordes af hennes (Sara,
af husfolket på sätesgården, af underbafvanderna på
godset, af invånarne i socknen. Alla begreto hennes
bortgång och välsignade hennes minne. Hennes be*
grafning var en sorgböglid för hela orten.. På
kyrkogården och i témplet trängdes bela församlingen kring
den svarta kistan, som inneslöt bennes stoft.
Klockorna i kyrktornet klagade ej nog högt, för att
öfver-rösta folkets suckar och jemmer, då kistan nedsänktes
och försvann ur de lefvandes åsyn. Taflan af hennes
likbegångelse var den enda lefnadsteckning, som bär
beböfdes, det enda griftetal, som var benne värdigt
Frid öfver den ädlas stoft!il
Ödet bade beskärt benne den hugnaden att få sluta
i sin famn tvenne barnbarn, en sonson och en
sondotter. Huru hoo älskade dem! Huru hon fröjdade siff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
