Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning [av Birger Schöldström]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Saken väckte naturligtvis stort och obehagligt
uppseende, och tidningarna började, utan att dock nämna
Cramærs namn, gifva uttryck åt ogillandet af polisens
beteende. Då kom i Dagbladet, polisens dåvarande blinda
organ, en insänd (hvarifrån var lätt att se) förklaring,
att utvisandet skett, emedan Palmlund-Cramær (hela
namnet utsattes) vore ett vanfrejdadt subjekt såsom en gång
hafvande varit häktad för förskingring af honom
anförtrodda medel, och en så beskaffad person hade
registratorn ej ansett böra i rummet få vistas. Att Cramær
blifvit af domstol fullkomligt frikänd, förtegs.
Detta var andra akten.
Tredje akten bestod i den storm, som i allmänna
omdömet och i tidningar af de mest skilda partier uppstod
i anledning häraf.
Naturligtvis uppträdde till Cramærs försvar “Söndagsbladet“
(att C. ej sjelf skrifvit detta försvar, synes
tydligen af framställningssättet, som alls icke liknar C:s
prosastil) samt “Den konstitutionelle“. Den sist nämda
tidningen var dessutom elak nog att erinra om, att det i
början af århundradet fanns en polismästare, lagman U., som,
innan han fick denna befattning, visserligen icke gjort en
temligen obetydlig förskingring ur ett enskildt varulager,
utan ett betydligt tillgrepp ur en honom anförtrodd statskassa
samt derefter rymt ur landet och blifvit eftertrummad,
hvilket ej hindrat, att han åtskilliga år derefter kommit
tillbaka och till sist, såsom nämdes, blifvit Stockholmspolisens
öfverhufvud.
Aftonbladet omtalar den 30 september saken, tilläggande
för sin del, att polismästaren gått öfver gränsen
för sin embetsförfattning, icke just för det han inkallat
Cramær, utan då han, sedan C. nekat för att ha med
saken i fråga det minsta att skaffa, uppskjutit den samma,
för att fortsätta förhör i ett mål af civil natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
