Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 10. I Nederskolan: Tertia och Quarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I NEDERSKOLAN: TERTIA OCH QUARTA 117
blef också straffad med en lugg för
användandet af »falska subsidier, herl»
Utom grekiska läste han med klassen romersk poesi, i
en anthologi med valda stycken, utgifven af adjunkten
Callerholm i skolan. Det var en bok, hvars minne
förf. välsignar. Där gjorde han bekantskap med delar
af den romerska poesien, som han annars aldrig fått
tillfälle att så studera som här. Den började med
en del af Phsedri fabler, af hvilka den första var
fabeln om vargen och lammet: »Ad revum eundem lupus
et agnus venerunt». Den bjöd sedan på Phaetons saga
ur Ovidii »Metarnorphoser», som C. R. öfversatte på
svensk hexameter, vidare samme Ovidii vackra dikt
om Apollo och Dafne, som han kände i sammandragen
form från Tegnérs promotionsepilog, hvilken han
funnit i en samling af skaldens bästa dikter, som
han fått till premium i Tertia. Än vidare fanns där
»Moretum», Mortelrätten, tillskrifven Virgilius,
en drastisk teckning af en landt-mans morgonsysslor,
med kraftig realism skildrande honom själf och hans
fula tjänstepiga, om hvilkens fötter det heter,
att hon har »planta larga continuis rimis», som
Forssén öfversatte med »varande bred - her då -
i anseende till den spruckna fotsulan». Så minns
han äfven en elegi öfver en papegoja, men har glömt
skaldens namn, samt slutligen en af den senromerska
poesiens vackraste dikter »Proserpinas bort-röfvande»
af Claudianus, och Orpheus’ och Evrydices saga,
berättad i sista sången af Virgilii »Georgica». En
i sanning vacker samling. Det var första gången han
fick en liten blick på en del af världslitteraturen,
och den hade en mycket liflig inverkan på det unga
sinnet. Forssén blef själf ibland tagen af både
innehållets och formens skönhet, till exempel i
dikten om Orpheus och Evrydice, då denne, förtviflad
öfver förlusten af sin maka, såsom F. sade med en af
rörelse darrande stämma, »tröstade sina käärlekskvaal
på den ihåliga lutan . . . aasch - tyst her? Hvad är
det för grin her?! ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
