Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Musikstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jenny Linds visa, var det »Den annalkande stormen»,
den blifvande Oscar II:s visa, »Ej jag min framtids,
dunkla fjärran – skåda ville, om jag det fick», skrifven
för och till hans dotter Agnes, sedan grefvinnan
Hamilton, »Natthimmeln», »Vallgossen», »Ensam i bräcklig
farkost», på nyårsdagen 1838, och alla, alla de andra!
(Han sjöng dem sist, hela raden underligt nog den 7
mars 1905, men blef också sjuk på den kuppen.) Dessa
sånger blefvo hans invigning till Musans tjänst.
Sedan följde Wennerbergs visor, gluntar och andra
duetter samt serenad- och buffa-trior, hvilket allt han
med en viss känsla af frosseri tillägnade sig samt länge
och i stor omfattning företog sig att utbreda och göra
omtyckta. Detta var i början repertoaren.
Men i en ny och stor manuskript-notbok, som han
fick sista julen 1853 på Åker, kan man se, att han
vidgade kretsen. Afskrifna finnas där bland annat följande:
Otto Lindblads »Lifdrabanten och kung Erik» som han
flera gånger med en viss framgång utfört på konserter
i Uppsala; Mendelssohns Paulusaria: »Jag tackar dig,
Herre Gud!», katalogsarian, Leporellos ur Mosarts »Don
Juan», »Erotiskt svärmeri» af Isidor Dannström, Adolf
Lindblads »Får gå!» (en favorit!), Crusells »Fiskaren», till
B. v. Beskows ord; Lindblads »Gammalmodiga visor»
och Josephsons »Stjärnklart». Så kommo i samlad
trupp Lindblads och »Joppes» bästa visor, sjungna med
passion.
Men när Posse och Nykander visade sig i Åkers
ådal, stego prestationerna i anspråk och svårighet. Det
blef först ren lyrik sådan som Beethovens »Adelaide»
och visan ur »Egmont», sånger af Schubert, såsom
»Der Wanderer», »Aufenthalt», »Ave Maria» och främst
»Erlkönig», som Posse på trots helst ackompanjerade
med Liszts pianoomskrifning, hvarmed sångaren en
gång, då han var dålig, bragtes i en sådan svettning,
att han öfvervann förkylningen. När så Nykander kom
till Åker, blef det duetter – utom Gluntarna, flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
