Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Två flammor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ FLAMMOR
4 D
En vacker dag vid pianot bestod försoningen i en
kyss, som han icke kunde afvärja. Gode Gud, hvilket
elände! Hon hade alldeles tappat besinningen;
han hade, Gudi lof, behållit sin, tack vare den
omständigheten, att hon alls icke var bedårande. Och
just då försoningsscenerna började, märkte han klart
och tydligt, att hans hjärtas känslor ej hade något
det ringaste med ömhet och kärlek att göra. Han kunde
ej känna annat än medlidande, blandadt med tacksamhet
för allt, hvad han under samlifvet med henne hade lärt
och fått tillägna sig. Han befann sig i ett dilemma,
som stundtals gjorde honom alldeles förtviflad,
isynnerhet genom den förnimmelse af oförskylld
falskhet och dubbelhet, hvaraf han kände sig belastad.
Maj månad 1852 var för honom en verklig pinolid i alla
hänseenden. Brukspatronen och hans fru, hans sanna
vänner och välgörare, kunde ju icke undgå att se, hvad
som föregick, ehuru det skedde i hemlighet. Det vill
säga: mille Betty Röhl, den trogna själen, var alltid
med som »förkläde», på hans bestämda begäran. Men
huru och hvar finna en räddning ur denna ohyggliga
situation, däri han alldeles ofrivilligt blifvit
intrasslad. Han bad på det innerligaste Gud om hjälp
- och se, i de sista dagarna af maj kom hjälpen:
det var studenttåget till Kristiania i juni 1852,
som blef räddningen. Han måste med och komma bort
från allt detta olösliga appossionato-elände. Och
det lyckades. I midten af juni reste han och Pallin,
informatorn hos Wattrangs, på fjorton dagars orlof
till Norge. Det var nästan som en rymning, men den
var nödvändig. Till mille Jane skref han endast en
liten orimmad tysk versbit, som förekom i en tysk
uppsats och sedan utgjorde texten till den »Elegi»,
som han samtidigt komponerade. Se här:
»Sanfte Sonnc meines armen Herzen, O, auf ewig bist
du mir verschwunden, Und dein zartes Bildniss wie
ein Nebel Schwebt vor meiner Seele lichtumflossen.
4. - G. E. Nyblom. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
