Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Pluggtid. Tentamina. Kamratlif 1854-1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hösten 1854, då 29 medlemmar voro med och 4
nya invaldes, utmärktes af en glad början, då efter
fröken Ida Valerius’, den glade skaldens dotters, konsert
O. D. på Östgöta nationssal höll sin första sammankomst
med damer. Men slutet af terminen stördes af
koleran, som hemsökte Uppsala i oktober och mest
förstummade sången – dock ej fullkomligt. Man undvek
offentliga ställen, men samlades 5 aftnar hos
ackompanjatören Boije, hvilken som pianolärare hade piano,
hvarvid några flaskor portvin tärdes som lämplig koleradiet.
Till tack för åtnjuten gästfrihet sjöng O. D. på
Boijes konsert den 19 november »Munkarnes kör» ur
Robert och »Islossningen» af Josephson. Terminens
öfningar slutade med Josephsons första historiska
konsert den 2 december, då bland annat Åhlströms musik
till Franzéns »Sörj ej den gryende dagen förut» med
ackompanjemang af en violinkvartett sjöngs af vår
härliga baryton, Henrik Wennerqvist.
Med 1885 tillväxte sällskapet både i antal och i
verksamhet. Då invaldes 33 ledamöter, ett större antal än
under något följande år. Vårterminen invigdes med att
vi hjälpte professor Julius Günther på en konsert, på
hvilken följde ett samkväm, hvartill han inbjöds. Det
var oförgätligt för oss alla. Günther var den tiden vår
yppersta vissångare. Den aftonen tolkade han särskildt
Lindblads nyss utkomna sånghäfte, hvari »Förr och nu»
och »Misstanken» bildade pärlorna. För C. R. var detta
en uppenbarelse. Han har troligen ej lärt sig så mycket
i afseende på föredrag som den aftonen. Hvarför blef
ej Günther invald till medlem af O. D.? Troligen af
bondblyghet. Hans unga beundrare hade längre fram i tiden
den lyckan att bli vän med honom och bevarar månget
minne af hans kvickhet, hvars komik förhöjdes däraf,
att han stammade, hvilket alltid bröt fram på passande
ställen. Mångfaldiga äro historierna. Här anföres blott
en, som förf. personligen upplefvat Josephson gaf
något år före sin död 1880 Haydns »Årstiderna» med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
