Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 EPILOG
en vårblomma, hvilken enligt sägen fått sitt namn
däraf, att den tillkommit genom någon kollaboration
med den ädla sångerskan fröken Ava Wrangel, sedan gift
med artillerimajoren J. af Geijerstam, hvilka bägge
hörde med till fru Malla Silfverstolpes societet i
Uppsala. Likaså visan: »Så skiljas vi åt och träffas
igen» och alla de visor, som diktats till »H.», såsom
»Säg att jag kommer», »Susande vind, som far af mot
norden» och framför allt: »Tusen sinom tusen sippor»,
med sitt hänförda slut. Hit höra också några duetter:
»Du är min» och »Du bist mein Mond» samt den, som jag
tror, äldsta af dem, »Gondolieren», som ger en slags
exotisk praktbild från Venedig. Den var tidigt ute i
världen i afskrifter - den tiden skref man af noter! -
och jag minns, huru jag var med och sjöng den redan
1851 och kände naiva rysningar, när stycket i midten
gick öfver från f-dur till dess-dur och b-moll.
Mera realistiskt målande voro andra romansartade
tondikter, såsom den friska och vackert folkliga
»Fiskaren från Kinnekulle», samt »Vallflickan» och
förnämligast »Tösa på S vältera», som i början af
1850-talet var så populär, att den till och med på
en musiksoaré föredrogs af den italienske sångaren
Ciaffei, som med Foronis italienska trupp kommit hit
till Stockholm, stannade här någon tid och lärde sig
svenska. Det fosterländska utslaget inom denna sfär
var soldatvisan: »För frihet, fädernesland och kung»,
som jag hört sjungas ännu för ett par år sedan och
som jag tog mig den djärfheten sätta fyrstämrnig för
Upplands nations sångkör, då jag som student hade
uppdrag alt vara dess anförare.
Bland visor till ord af andra skalder påminner jag
om Runebergs »Sof, oroliga hjärta, sof!»; om Tegnérs
»Jätten», som ibland sjungits i Uppsala af unison
bas-kör, med ackompanjemang af basuner; om Göthes
»Zigeunerlied», som jag redan nämnt; om visor af
dansken Ingemann, såsom den stort anlagda »Djsevels-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
