Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Tyskland och Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLAND OCH PARIS
245
förnamn vi alla tre hade, väcktes lusten, hvarpå med
romerska bokstäfver ditritades: Tore, Desdemona,
Rupert. Efter den utfärden reste de två vidare
österut till Dresden och Sachsiska Schweiz, och vi
stämde sist möte i Paris, dit Grafström var kallad
såsom legationspredikant. C. R. skulle dock komma
före dem och fick uppdrag att utlaga, tullbehandla
och till deras blifvande logis vid Rue Vaugirard
låta transportera deras bohag. Ett viktigt och svårt
förtroende! Men allt gick bra.
Det sista minnet från Heidelberg var en stor
studentfest, då det tyska studentförbundet Borussia
firade sin femtioåriga tillvaro. Den började med
ett storståtligt fackeltåg, då alla de inbjudna
gamla kårkamraterna, de så kallade »Bemoosten
Häupter», men med grått hår och skägg samt stora
ärr i ansiktet, möttes vid järnvägen af den unga
generationen. Denna anfördes af sina »Vorsiizende»
till häst. »Chargierte in vollem Wichs», såsom det
hette, det vill säga: i svarta sammetsjackor, hvita
ridbyxor, kanonstöflar, kårbandet, hvitt, svart och
grönt, öfver bröstet, stora hvita kraghandskar,
väldiga slagsvärd, »Schlager», i handen, och
på hufvudet en liten, så kallad »Cerevis käppl»
(af cerevisia - öl), en liten låg toque med de
tre färgerna, fasthållen med en kautschuksnodd
bakom öronen och under nackhåret. En del af dessa
uniformerade åkte i en rad öppna kalescher. Alla de
öfriga buro kårband öfver bröstet och Gerevis-käppl
på hufvudet. Facklorna buros icke af studenter, utan
af lejda storväxta drängar, hvilka alla sågo ut som
frodiga slaktare, alla utan jackor och med uppkallade
skjortärmar. I spetsen för hela tåget marscherade en
lejd musikkår med skrällande mässingsinstrumenter,
spelande en marsch. Hela Heidelberg och särskildt
den oräkneliga engelska invasionen var på benen,
att se och beundra.
Festen stod i tre dagar, en dag med utfärd på Neckar
till Neckarstein; en förmiddag med »Mensur»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
