- Project Runeberg -  Skrifter af Baltzar Cronstrand /
138

(1877) [MARC] Author: Baltzar Cronstrand With: Per Adam Siljeström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åt det eller det hållet från den eller den punkten tilldrog
sig det ena och det andra.

Fadrens kaftan sken randig på längden i grått och brunt,
och hans skor trasiga, der han nu förfogar sig vidare framåt.
Snart göres åter halt. Här är stenen, hvari guldkalfven
göts. Aron, hette det, hade först låtit gjuta ett silfverkors,
men Israels barn voro icke dermed nöjde, utan samlade
sitt guld och göt det uti denna sten, som förr varit hel, fast
den sedan spruckit i tu. Man ser i midten ett hål nedåt:
der blef nosen. För båda hornen utvisas en urholkning
åt hvardera sidan, efter som sprickan i stenen går. Nu
spordes, hvar resten af kalfven gjutits. Den skriftlärde
upplyste, att kreaturet aldrig hade mer än hufvudet. Vi
gingo vidare. Man träffade först en helt modern
märkvärdighet. Det var en trupp getungar. De voro alla helt
små, och några syntes icke ens hafva sett gårdagen. De
starkaste kommo emot oss bland de tusentals stenarna, som
voro nästan så stora som de. De allra spädaste nöjde sig
med att stillastående skrika så ömt, som om de fått se
mor eller far. Patern hade deras familjförhållanden sig
ganska noga bekanta, och slog dervidlag ej öfver, såsom i
berättelserna om kalfven. Han sade, att som dessa små ännu
icke kunna följa mödrarna i bergen, der de på långa
vägar måste söka sin föda, så sättas de, efter hjordens och
herdens samråd, här nere i förvar hos solskenet, till dess
deras anhöriga kunna fram på dagen återvända. De stackars
kräken voro ganska vackra, med sina. långa breda
sloköron, som de slogo fram till bredds med hufvudet, när de
betraktade oss. Vår stig fortsattes alltjemnt i krökning efter
bergets fot. Munken förevisade oss de trädgårdar, som här
på flere ställen förekomma och som äro små planteringar
gjorde af klosterbröderna samt omringade hvar och en af en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:50:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cronstrand/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free