Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfället på fyra ben, jag hörde ett rasslande bredvid mig, och
såg med förskräckelse i ett hål på berget den bugtiga
kroppen af en orm, grof ungefär såsom mitt lår, hvilken
troligen legat med hufvudet utåt och blifvit räddd för mig
samt nu sökte sin säkerhet längre in. Han var till färgen
blå, röd och gul, bjert tecknad. Jag hade väl dubbelbössa,
men blott halft courage för denna gång. Som om det varit
satan jag hade i grannskapet, gaf jag mig icke tid att se
hans herrlighets ända, utan tog till förebärande rapphönsen
och skyndade vidare uppåt den skrofliga graniten, utan att
förföljas af annat än ljudet från ormens näste, ett ljud som
jag icke kan säga om det var hans hväsande eller härledde
sig från kroppens släpande på den ojemna stenytan. Som
en försigtig general tog jag icke samma väg ned igen, utan
sökte mig en annan och återkom med andan i halsen till de
beskedliga kamelerna, som nu just voro stadda i
framhklifvande med reskamraten. Jag kom snart upp på puckeln, och
så i säkerhet sökte jag, dock endast med ögonen, om jag ej
i de förfärliga omgifvande klipporna eller i någon glugg på
dem skulle få se ett lejon eller en tiger att äfven sätta på
detta blad i min anteckningsbok; men vare sig att djuren
föraktade en sådan ryktbarhet, eller att de voro sömniga eller
lata i solskenet, eller af hvad annat skäl som helst, — de
syntes icke.
I den dal vi följde ökades vattnet stundligen, och snart
forsade en liten bäck i sina bugter klar omkring oss. Ömsom
sprang en klippmassa, à faux, som arkitekten säger, långt
utöfver sin fot, men brast icke; ömsom hade jord och
klippor störtat ned i dalen, som om någon den
häftigaste ström hade småningom undanskurit grunden.
Graniten i klyftorna var ofta ådrig som skön marmor, på röd
eller grön botten. Bland dessa berg fann jag ännu ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
