Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanliga vandringen uppå sanden efter de ensliga örter som
der gro. Det är att observera såsom en särdeles
omständighet att de örter, hvilka finnas i öknarne, äro, jag tror
utan undantag, alla saftiga. Der förekomma stundom ett
slags syror och en planta med gula blommor (ser ut som
åkerkål), som araben sjelf äter i sällskap med sin kamel.
Denna hjord lät sig äfven smaka vattnet, ehuru det var
salt till den grad, att det afsatte kristaller öfverallt på
marken.
Men getterna hade en herdinna. Man säge icke, att
namnet ej passar för en svart och smutsig arabiska.
Idyllerna äro bedragare. De hafva förgyllt sina agerande
personer och marken under dem. Säkert hafva alla herdinnorna
varit lika råa som denna getförerska, men kanske till stor
del mindre oskyldiga. Min herdinna, således, stod, ack nej,
hon satt tredubbel, såsom österlandets barn sitta; och
ingenting är att tala om ”vidjan” eller ”rankan”. Hennes
väst var insvept uti ett svart draperi, och svart var hon
troligen allt derunder, att döma af benen, af armarne
och af hvad af anletet som icke tillräckligt väl insveptes
af slöjan, eller af hvad som sågs, när denna af ovarsamhet
nedföll. Ögon, också svarta, spelande i eld. Mot så
mycket svart lyste i hårens natt en stor hvit snäcka med
perlglans öfver pannan; och hvita fjädrar derifrån följde nedåt
båda sidor af ansigtsfiguren, som försäkrades vara välbildad,
och i ett poem skulle hetat ”underskön”, ”himmelsk”, skulle
varit den täckaste som någonsin blifvit väfd af rosor utur
skaldens penna. Men slöjan var icke af dessa glesa,
konstgjorda spindelväfvar, hvilka höja, men icke hölja de konstiga,
behag, i hvilkas tjenst de äro; denna var en flik af
klädningen, af den svarta duk, som hängde från hufvudet ned mot
fotabjellet, och med handen fördes äfven för anletet, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
