- Project Runeberg -  Skrifter af Baltzar Cronstrand /
212

(1877) [MARC] Author: Baltzar Cronstrand With: Per Adam Siljeström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan anseende, vid jemförelse med jordsmetskojorna
omkring, och strömmen, som nu brusade under, ökade
effekten. Stadsport fanns, och på sidan sex små kanoner af
turkisk fabrik.

Mumiegrottan vid Meabdeh. Kort före middagen hade
vi lemnat Siout, grekernas Lykopolis, öfre Egyptens
hufvudstad, på venstra Nilstranden, derifrån vi under klar
himmel och i lugn gledo makligt utföre floden till
Schighilghil, en liten by på dess högra strand. Här landade vi
vid nattens ingång, för att följande dagen besöka den
berggrotta, som på omkring en half mils afstånd från Nilens
bädd öppnar sig i den arabiska bergskedjans rygg, och
utbreder i dess sköte sitt vidtberyktade underjordiska rike.

Morgonen den 27 var skön. I Meabdeh vid bergens
fot hade vi funnit en ledsagare, som styrde vår zigzaggång
uppför klipporna, och tidigare än solen hunno vi porten till
Sl-Sammoum — den giftiga — ett namn som araben gifvit
grottan för den fara man löper vid att besöka dess
innandömen. Till de döda derstädes hade jag mitt ärende. Ett
schakt af ett par alnars bredd, på några famnars längd, från
norr till söder, och fyra till fem alnars djup, öppnar berget.
Kommen till botten af denna brunn, måste man lägga sig
ned, för att genast börja krypandet på händer och fötter, ett
sätt att färdas som här är antaget. Man gick ned mot söder.
Gången viker af åt öster, och har sedan ej mera ljus än det
man förer med sig. Passen äro dertill så smala, att den, som
ofvan jord något betydligare utvidgat sin kropp i välmåga.
på sin höjd kan komma med tanken igenom här. Man har
i början en bäddning af sand under knäna, men denna
slutar snart, klippan smeker ej mer sina gäster, och lusten
att förfoga sig vidare går ej i stigande i den mån vägen lutar
mot djupet. Man sträfvar och man gör jemförelser med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:50:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cronstrand/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free