Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - De hvita gnistorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Adam ätit af det träd, som det var honom
förbjudet att röra, och af Guds ängel vardt utdrifven
ur lustgården, förskräcktes han för den öde
stenöknen där utanför och för alla onda dagar, som han
nu hade att lida. Och till Gud Herren sade han:
»Att min synd var stor, det vet jag, men stor
och förfarlig är också den plåga, som nu skall varda
min lott. Huru skola vi förmå bära den och all
vedermöda, jag och kvinnan som du har gifvit mig?
Herre, du har dock en gång älskat oss. Har du
ingen sista nådeskänk, en enda fattig bedröfvelsens
lisa att lätta vårt mod med?»
Men Gud Herren såg på Adam, och sådan var
hans blick, att ingen kunde säga, om det ännu var vrede
eller ömkande varkunnsamhet däri. Då sträckte han ut
sin hand, och det var som omstrålades den plötsligt
af eld, af en sky otaliga gnistor, som kretsade kring
den likt hvitglödande stoft eller likt stjärnor, som
såddes ut i rymden. Men tvenne af de hvita
gnistorna sänkte sig ned och träffade mannens och kvinnans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
