Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖFTESSKEPPET
127
Det hade hunnit ske både ett och annat sedan
dess.
Han såg ned på sin stympade arm. Det var
en hand där förut. Nu satt där en svart fuling till
järnkrok i dess ställe. Men man vänjer sig ju vid
allt — han hade allt lärt sig begagna den redan
med inte så liten skicklighet ändå.
Men vacker var den ej, och rolig var den inte
precis som ersättare i alla fall, nej då. Och så var det
det, att det inte var lätt att hitta på något att göra
nu, då man var så da’n. Inte dugde han längre att
ligga ute på sjön. Och så värst ung var han
inte längre i det här draget. Gudilof åtminstone att
det var vänster arm — och att man inte var alldeles
utfattig...
Men, Herre Gud, inte skulle han stå och tänka
på allt det där just nu. Nu skulle han bara minnas
sin stora glädje att ändå vara tillbaka igen. Och
de där hemma, som ingenting visste.. .1
Eller kanske Österhamnsbladet sett, hvad de
skrifvit om honom, och skrifvit af det? Men det
var ju bara en notis i »Cardiff Gazette», och den var
väl ingen, som läste där hemma.
Ja, två år sedan, ja... Det var då han gaf sig
ut på långresan, som slutat så illa.
Det var med ett tyskt bolags båt han gått den
gången, som förste styrman som så många gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
