Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 LEGENDER OCII BERÄTTELSER
och lotsarnas halfdäckare förtöjda vid de korta, låga
bryggorna mellan sjöbodarna, som med gaflarna ut
trängdes nere i vattenbrynet. Vid en af deras höga
pålfötter låg en eka fastgjord, i hvilken ett par
mor-gonfriska pojkar sutto vid sina spön, metande löjor
till agn och med säfliga rörelser kastande sina flöten
ut i de täta stim, som alltid gingo därinne under
land. Öfver taken och trädgårdstäpporna steg
kyrkans hvitstrukna, tornlösa rektangel med sina lustiga
kors af smidesjärn — lika julstakar eller små
majstänger med alla deras kläppar och rosor — längst
ute på det branta åstakets gafvelnockar. Man hade
strukit om spånen sedan han sist var hemma, och det
lyste nu blankt och prydligt af färsk, halftorkad tjära.
På knallen bredvid stod klockstapeln, ett fyrkantigt,
upptill afsmalnande, rödt trätorn, krönt af en gul
hätta med svängda konturer, kring hvilken svalorna,
svarta prickar bara i den klara luften, ilade i
oregelbundna cirkellinjer fram och tillbaka. Den fantastiskt
slöjdade visaren på dess alltför stora urtafla, målad
som en flammande sol, stod stilla och mediterade på
sitt eviga elfvaslag — det gjorde den allt från den
gången, den fulle apotekaren en kväll listat sig dit
upp och gjort något sattyg med verket, som sedan
aldrig blifvit repareradt. Längre bort, ut på den
yttre udden, låg varmbadhuset med sina båda
flaggtorn och societetshusets långa verandor utstofferade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
